När det väl är klart att mäklaren har rätt till provision uppstår ibland tvist om hur och när provisionen ska betalas.

Det vanligaste är att mäklaren ur innehållen handpenning tillgodogör sig provisionen och redovisar överskottet till uppdragsgivaren när affären avslutas. Metoden är givetvis praktisk för båda parter och fungerar bra i de flesta fall. Man måste dock komma ihåg att uppdragsgivaren inte behöver acceptera någon ”kvittning” mot handpenningen. Mäklaren innehar handpenningen som redovisningsmedel för uppdragsgivarens räkning och måste följaktligen redovisa denna handpenning ograverad om uppdragsgivaren begär det. Mäklaren är då hänvisad till att fakturera sin provision och invänta betalning. Att provisionen är förfallen till betalning är alltså inte detsamma som att mäklaren kan göra sig betald ur deponerade medel om uppdragsgivaren motsätter sig detta.

En annan sak är att det i uppdragsavtalet kan tas in en klausul som ger mäklaren denna möjlighet. Den kan formuleras på följande sätt: ”Så snart mäklarens provision/arvode är förfallen till betalning, har mäklaren rätt att tillgodogöra sig denna ur de medel som han innehar för uppdragsgivarens räkning.” Denna text finns som standard i förmedlingsuppdragen i mäklarsystemet. Eftersom provisionen ofta är förfallen till betalning redan då parterna undertecknar bindande köpekontrakt kan mäklaren kräva betalning av provisionen vid samma tidpunkt. Detta är ett alternativ till den vanliga rutinen att kräva betalt först på tillträdesdagen och är av särskilt intresse ur momsredovisningssynpunkt. Hanteringen kräver dock att rätten till provision verkligen föreligger och att köparen har betalat en handpenning.